har du koll på endometrios?

Som en avslutning på endometriosveckan och -månaden vill jag uppmana alla att lära sig om sjukdomen endometrios.

Endometrios är en kronisk sjukdom som drabbar en av tio personer födda med livmoder. Orsakerna till sjukdomen är inte helt klara, men vid sjukdomen finns livmoderslemhinna, eller celler som påminner om den, utanför livmodern. Dessa celler fastnar på olika ställen i kroppen, ofta i bukhålan, på till exempel äggstockar, tarmar och urinblåsa, men i vissa fall också i helt andra delar av kroppen, som lungorna. Där slemhinnan fastnar bildas så kallade endometrioshärdar eller cystor, vilka vid mens blöder och skapar en inflammation.

De flesta som lider av endometrios har symptom i större eller mindre grad, men en del är också symptomfria. Det vanligaste symptomet är smärta, framförallt i samband med mens, men den kan också förekomma vid ägglossning, omslutande sex eller när en tömmer tarmen. Smärtan kan även bli kronisk och vara närvarande mer eller mindre hela tiden. Andra vanliga symptom är exempelvis tarmbesvär som påminner om IBS (exempelvis diarré och gaser), trötthet (så kallad fatique) och svårigheter att bli gravid. Endometrios kan också, som många andra smärttillstånd, ge psykiska symptom som exempelvis depression.

Endometrios är kronisk och det finns alltså inget bot, utan endast olika sätt att lindra symptomen och försöka förhindra att sjukdomen förvärras. Detta görs huvudsakligen i form av hormonbehandling och smärtstillande mediciner, men även kirurgi kan bli aktuellt (dock inte i första hand). Målet med en hormonbehandling är att minska eller helt pausa mensen och detta görs med hjälp av p-piller, gestagener (gulkroppshormon exempelvis i form av tabletter eller hormonspiral) eller GnRH-analoger (vilka i praktiken försätter kroppen i ett falsk klimakterium). Utan hormonbehandling växer och sprider sig endometriosen, vilket ökar risken för komplikationer och kronisk smärta. Den smärtlindrande behandlingen är i första hand paracetamol och olika typer av antiinflammatoriska läkemedel, så kallade NSAID-preparat, men vid behov även starkare läkemedel som opiater. En del personer med endometrios kan också få lindring av exempelvis akupunktur, yoga eller kostförändringar.

Här hittar du mer information om sjukdomen*: 

• Tycker du om att läsa böcker kan du kika på mitt förra inlägg om Hulda Anderssons bok Endometrios: mensvärken från helvetet.
• Tycker du om att lyssna på poddar kan du lyssna på avsnitt tre av Cissi Wallins podcast Faktiskt, där endometriosspecialisten Anna-Sofia Melin och författaren Hulda Andersson  (som själv har endometrios) deltar.
• Tycker du om att scrolla runt på Instagram kan du klicka in dig på Anna-Sofia Melins (@endometriosdoktorn) konto, där du kan ta del av information om sjukdomen i form av korta och informativa inlägg. Ett annat konto värt att kika in på är @endometriosen där fem personer som själva är drabbade av sjukdomen delar med sig av sin vardag.
• Tycker du om att se videoklipp kan du klicka in dig på Endometriosföreningens hemsida och se deras informationsfilm om att leva med sjukdomen. Om du förstår engelska kan du titta på till exempel World Endometriosis Societys drygt fem minuter långa faktaspäckade awareness film eller den drygt 16 minuter långa Endo & Us som blandar fakta med historier från endometriosdrabbade.
• Vill du gärna fortsätta läsa på den här bloggen så har jag tidigare skrivit inlägg om bland annat vad en kan undvika att säga till någon med endometrios, myter om sjukdomen, hur läkare inte ska behandla endometrios-patienter och hur endometrios skiljer sig från ”vanlig mensvärk” (flera av mina tidigare inlägg är tyvärr också cis-normativa).

Om du själv är drabbad av sjukdomen och känner att du är i behov av stöd finns bland annat olika kamratstöd-grupper på Facebook, exempelvis Öppen grupp Endometriosföreningen Sverige eller slutna grupper som Endometrios, Endometriosforum Sverige (den här gruppen är uttalat transinkluderande) och den finska gruppen Endometrioosittaret.

*De flesta av tipsen är tyvärr väldigt cis-normativa.

boktips om endometrios

Eftersom mars är den internationella endometriosmånaden och Endometrioosiviikko ordnas i Finland den här veckan kommer här ett boktips på temat, nämligen Endometrios: mensvärken från helvetet (2017) av Hulda Andersson.

Boken är en informativ och relativt lättläst fackbok om sjukdomen endometrios. Den lyfter många olika aspekter av sjukdomen, bland annat symptom, diagnostisering, behandlingar, hur det är att leva med endometrios och hur olika delar av livet kan påverkas. Den innehåller också ett kapitel riktat till anhöriga. Tyvärr är boken rätt cis-normativ och den innehåller även en lite missvisande lista med rubriken ”alla symptom”, vilken trots detta inte innehåller alla dokumenterade symptom på sjukdomen. Det är trots dessa minus ändå en väldigt läsvärd bok som passar bra åt såväl personer med endometrios, som anhöriga, bekanta, vårdpersonal och alla andra som vill lära sig mer om en (tyvärr) ännu rätt förbisedd sjukdom.

Om ni vill läsa mina tidigare inlägg om endometrios hittas de här. 

#ekofasta

I dag börjar ekofastan, som är en fastekampanj med fokus på miljö, vilken ordnas av Evangelisk-lutherska kyrkan i samarbete med Kyrkostyrelsen, Finlands svenska Marthaförbund och Domkapitlet i Borgå stift. Temat för årets ekofasta, som pågår fram till den 20 april, är hållbar klädkonsumtion och eftersom detta är ett ämne som de senaste åren kommit att ligga mig väldigt nära om hjärtat tänkte jag hänga på. Fasta innebär att en frivilligt avstår från något (generellt mat) under en viss begränsad tid och under ekofastan kommer jag att avstå från att köpa just kläder, något som går bra ihop med mina aktiva försök att minska min klädkonsumtion.

Reglerna för köpstoppet är enkla: inköp av kläder, både nya och begagnade, är förbjudet. Jag har dock ett undantag och det är om jag råkar hitta en vinterjacka som uppfyller alla mina krav, något jag utan framgång sökt efter redan i ett och ett halvt års tid. Även om jag inte får köpa kläder är jag tillåten att byta till mig, ärva eller sy plagg (så länge jag inte köper tyget). That’s about it. Kanske du vill hänga på?

boktips för den unga feministen eller soon-to-be-feministen vol. 5

Det är dags för femte del i serien med boktips för den unga feministen eller den som ännu inte riktigt vågar kalla sig feminist. Tidigare inlägg hittas under taggen ”boktips för den unga feministen”. Den här gången vill jag tipsa om seriealbumet Homeparty med Gudrun (2017) av Gudrun Schyman och Ellen Ekman.

Grund för boken är de så kallade homepartyn politikern Gudrun Schyman började hålla år 2013, där människor samlades under mer informella former hemma hos varandra eller på caféer för att lyssna till Schyman prata om feministisk politik. Boken skildrar innehållet i dessa träffar på ett lättillgängligt sätt i serieform och ger en väldigt bra och rätt rolig introduktion till feminism och intersektionell feministisk politik. Eftersom den är i serieformat och bara drygt 100 sidor passar den bra också för den som inte är ett fan av att läsa tjocka böcker med mycket och svår text (eller av att läsa överhuvudtaget).

Boken får 4 rosa Venussymboler av 5.

klädkonsumtionen år 2018

För att försöka minska min egen konsumtion och göra mer genomtänka klädinköp valde jag inför 2017 att sätta en årsbudget för mina klädinköp. Eftersom försöket blev rätt lyckat, med betydligt mer genomtänkta inköp (dock med en pytteliten överskridning av budgeten och tyvärr inte ett minskat antal inköp), valde jag att år 2018 fortsätta med en budget på samma summa och nu även försöka dra ner antalet plagg. Så hur gick det då den här gången?

Bättre, är svaret. Det första kvartalet av året konsumerade jag inte kläder överhuvudtaget och resten av året skulle jag våga påstå att det som kom in i garderoben var relativt genomtänkta plagg. Klädkonsumtionen under året var också förhållandevis hållbar; drygt en tredjedel av kläderna som kom in i garderoben har jag antingen ärvt, bytt till mig eller sytt själv, och resten (bortsett från underkläder) köptes begagnat. Antalet plagg som flyttade in sjönk från året innan och även budgetmässigt blev 2018 lyckat eftersom över en femtedel av budgeten ännu var orörd vid årets slut. Med tanke på att en del av min garderob behövt bytas ut till en annan storlek är jag därför mycket nöjd med hur jag lyckades prioritera och hushålla med budgeten. Något jag också är nöjd med från 2018 är att jag mer aktivt än tidigare försökt låna, istället för att köpa, plagg jag behövt vid ett enstaka tillfälle och som vid ett eventuellt inköp därför med väldigt hög sannolikhet skulle bli garderobsvärmare. Summa summarum blev 2018 ur klädbudgetsperspektiv ett lyckat år och jag siktar på att låta 2019 följa i dess fotspår.

bloggåret 2018 (alternativ titel: saker jag gjorde istället för att blogga)

Bloggåret 2018 lär väl inte gå till historien som ett av mina mest produktiva med det ofattbara antalet sex publicerade inlägg. Det är inte som att det funnits brist på bloggvärda tankar, diskussioner eller rants i mitt liv, de har bara inte tagit sig hela vägen fram. Saker som jag däremot har gjort under 2018 är:

• …skrivit en nästan klar gradu om ett ämne som jag är så otroligt taggad över att jag misstänker att jag kommer att bli ledsen när gradun väl är färdig och jag inte längre behöver gräva ner mig i ämnet. Det här är utan tvekan det tyngsta, men absolut roligaste arbete jag har gjort under studietiden.
• …vuxit ur en del av mina kläder och därför sprungit på loppis ovanligt mycket för att försöka hitta ersättande plagg som ryms inom den bestämda klädbudgeten för året.
• …kämpat med hälsoproblem som ätit största delen av min ork och vardag, speciellt under våren.
• …deltagit i en bokklubb som berikar mitt liv med diskussioner om böcker, feminism och livet i allmänhet.
• …fotat så många solnedgångar att mitt ena Instagram-konto nästan nischats till ett solnedgångskonto.

storslagna nyårslöften och året när jag blir en bättre version av mig själv

När jag var yngre gjorde jag ofta upp storslagna planer inför det nya året. Jag skulle förbättra mig själv på alla möjliga sätt genom den långa lista nyårslöften jag knåpade ihop. De flesta av nyårslöftena bröts redan i januari och det blev aldrig någon massiv förändring som jag planerat. Nu ger jag inte längre nyårslöften, för min erfarenhet har lärt mig att det ändå inte fungerar för just mig. Men ett och annat mål att uppnå har jag formulerat de senaste åren. Dock är det ju inte alltid de lyckas heller. Mitt enda egentliga mål för 2018 var att skriva klart gradun och få min examen. Livet hände och jag sitter fortfarande på en halvfärdig gradu men ingen magisterexamen.

I år har jag samma mål.

Jag kunde ge mig själv en lång lista med nyårslöften, precis som förr, för det finns massor jag kunde börja med, sluta med och bli bättre på. Det finns en massa löften jag kunde ge som alla kunde göra mitt liv lite bättre om jag lyckades hålla fast vid dem. Men varje litet löfte leder också till lite mer stress, lite mer press på mig själv. Att till exempel gå ut på en promenad varje dag, äta minst en frukt per dag eller att inte använda telefonen efter klockan 21 på kvällen är inga stora saker var för sig, men tillsammans börjar alla dessa små saker kräva ganska mycket. Och det är just det, att de där punkterna på den där listan med löften aldrig är ensamma, de står alltid tillsammans. Och det stressar. Och därför är jag nöjd med mitt enda mål, som inte är ett löfte, för jag kan inte lova att livet inte kommer emellan och att jag faktiskt lyckas skriva klart gradun och ta ut min examen det här året. Jag kan bara försöka så gott jag kan och ha det som mål att lyckas.

en anekdotisk guide till loppisar i Vasa och Korsholm

Vad kan väl passa bättre nu mitt i mellandagsrea-tider, när det återvunna plagget blivit valt till årets julklapp och fast fashion till årets onödigaste pryl, än en loppisguide? Loppis ligger mig sedan många många år nära om hjärtat och jag skulle våga kalla Vasa med omnejd en guldgruva för loppisentusiaster. Det finns många loppisar av olika typ, prisnivåerna är rimliga, det som säljs är generellt i okej skick och öppettiderna är inget att klaga på. Så, vilka loppisar finns det då att besöka i Vasa-trakten?

Combo (Flygfältsvägen 7) befinner sig en bit utanför stadskärnan, men är om en har möjlighet att ta sig dit värt ett besök med sina cirka 400 försäljningsbord och rätt stora outlet-avdelning där en kan hitta allt från inredningsprodukter och hudvård till verktyg och underkläder. På loppisavdelningen finns utöver traditionella försäljningsbord också en del möbler. Loppisen är stor, ljus och fräsch, och om en är på det humöret kan en lätt spendera flera timmar där. Fun fact: Combo fanns tidigare i en annan lokal några kilometer närmare stadskärnan och jag minns att jag mot bättre vetande besökte loppisen dagen den öppnade efter flytten. Där möttes jag av den utan tvekan mest skräckinjagande kassakön jag någonsin sett och åkte hem utan den bok jag tänkt köpa. (Kassaköerna är idag mindre skräckinjagande.)

Comboliina (Smedsbyvägen 4) är Combos mindre, men mer centralt liggande syskon. Konceptet är detsamma som vid Combo, men Comboliina har ”bara” cirka 300 försäljningsbord och en mindre omfattande outlet-avdelning. Också Comboliina är ganska ljus och fräsch, med rätt rymliga gångar. Denna loppis är något av en favorit för mig när jag är på jakt efter kläder. Fun fact: Tidigare fanns i Comboliinas utrymmen en annan loppis (som innan dess fanns på våningen ovanför) vilken också var en favorit, så en stor del av mina klädinköp de senaste tio åren kan faktiskt härledas till denna adress.

Brändö Loppis (Brändövägen 77) är rätt liten med cirka 90 försäljningsbord. Jag har det senaste halvåret börjat gilla den här loppisen mer och mer, dels för att utbudet blivit mer i min smak (läs: kläder i min storlek) och dels för att jag börjat uppskatta kortare loppisrundor. Det är ganska trångt mellan hyllorna i loppisen, så med till exempel barnvagn eller rullstol kan det vara ett problem (det är också några trappsteg upp till ytterdörren, så trots att det finns en liten ramp kan det med rullstol vara krångligt att ta sig in).

Oma Tori (Liselundsvägen 2) har 550 försäljningsplatser med allt mellan himmel och jord. Den här loppisen har funnits så länge jag kan minnas och om en inte räds oordning och högar med gamla böcker eller märkliga maskindelar kan den vara värt ett besök, eftersom fyndfaktorn när det kommer till äldre prylar kan vara hög. Tidigare i livet gjorde jag ett och annat fynd här, men i dag känns loppisen för rörig för att jag ska kunna få en ordentlig överblick och orka ta in allt jag ser.

SPR-kirppis (Klemetsögatan 17) säljer kläder, saker och möbler som donerats till dem. Eftersom loppisen följer samma organiseringsprincip som ett varuhus är det lätt att hitta om en är ute efter något speciellt; behöver en svarta jeans går en bara till ställningen med svarta jeans och är en ute efter virknålar styr en kosan mot andra våningens handarbetsavdelning. Priserna håller också (oftast) en rimlig nivå. Värt att veta är att det upp till andra våningen, där det finns böcker, husgeråd, inredningstextilier och handarbetsmaterial, är trappor. Observera också att det vid besök med bil lönar sig att komma ihåg parkeringsbrickan, eftersom en böteslapp annars ganska snabbt landar på ens vindruta. Fun fact: Röda Korset har haft loppisverksamhet i Vasa i olika former över tio år och det var faktiskt i deras loppis, som då låg ett stenkast från nuvarande Comboliina, jag för en halv livstid sedan insåg min förälskelse i loppis. Det var också från Röda Korsets loppis jag köpte min avslutningsklänning i nian, på den tiden när loppis fortfarande sågs som ganska äckligt och ocoolt.

Hoppets stjärna Second hand (Fredsgatan 20) säljer kläder och saker som donerats till dem. Loppisen är liten och ett besök dit äter alltså inte upp hela ens dag. Prisnivån här är generellt lite högre än på andra loppis i trakten, men en del av intäkterna går ju också till ett gott ändamål. Observera att det vid loppisen är några trappsteg upp till ytterdörren.

ReStore Second Hand (Vasaesplanaden 14) befinner sig i absoluta kärncentrum av Vasa och öppnade så nyligen som första december i år. Loppisen, eller second hand butiken som den marknadsförs som, säljer begagnade (vuxen)kläder, skor och väskor på provision. Det finns även lite LP-skivor och nya prydnadssaker till salu. Kläderna som säljs hänger på ställningar runtom i butiken och är, trots att de inte är kategoriserade desto noggrannare, relativt lättöverskådliga. Jag var rädd att priset på det som säljs skulle ligga ganska högt, eftersom det generellt brukar göra det vid den här typen av loppis, men det ligger (än så länge) på ungefär samma nivå som övriga loppisar i nejden och är alltså riktigt överkomligt. Observera att det också här är några trappsteg när en ska in i butiken och även ner till källarvåningen där hälften av produkterna finns är det en trappa.

Det här var loppisarna med postanstalt Vasa, men har en möjlighet att ta sig några kilometer utanför stadskärnan lönar det sig också att åka en sväng via Smedsby, där ytterligare två loppisar befinner sig.

Fyndis (Marknadsvägen 3) befinner sig i Smedsby centrum och har några hundra försäljningsplatser. Den här loppisen har från och till varit en av mina favoriter och många är de timmar jag spenderat här.

Retrobazar (Marknadsvägen 1) ligger granne med Fyndis och är en blandning av en loppis och butik för lokalproducerade produkter. På den del av loppisen som personalen har hand om är det relativt lätt att hitta om en är ute efter något speciellt eftersom det är uppdelat enligt klädstorlekar och kön/ålder. Det finns också traditionella bord att hyra, där det som sig bör finns lite allt möjligt i en salig blandning.

PS. Här hittas också några äldre loppisguider av fellow loppisentusiaster: Marias och Christinas.

PS2. Jag inser att en guide till var en hittar loppisar, vars affärsidé precis som traditionella affärers går ut på att människor ska konsumera, kan uppfattas som uppmuntran till konsumtion. Den mängd vi konsumerar idag i västvärlden är inte hållbar i längden och jag uppmuntrar absolut alla att tänka över sin egen konsumtion. Samtidigt är det för de flesta inte möjligt att helt sluta konsumera och jag fattar ju också att en ibland bara vill ha nya saker trots att en egentligen inte behöver (jag vill ju det själv också), och då är loppis ett betydligt bättre alternativ än att köpa nyproducerat. Konsumtionen av begagnade saker förlänger livet på desamma och motverkar prylsvinn, samtidigt som just den prylen då inte behöver nyproduceras för just den personen. Att handla på loppis är därför något som jag alla dagar i veckan stöder framom konsumtion av nyproducerat. Och därav denna loppisguide. Här (1, 2, 3, 4) hittas förresten några gamla inlägg om konsumtion och loppis.

2018

Det här året har hittills inte alls gått som planerat, därav blogg-tystnaden.

klädkonsumtionen år 2017

Inför 2017 bestämde jag mig för att aktivt försöka se över min klädkonsumtion. I dagsläget är kläder nästan det enda utöver förbrukningsvaror som jag köper och trots att också klädkonsumtionen är förhållandevis liten, och rätt hållbar, skulle jag gärna både minska den ytterligare och göra den ännu mer hållbar. Ett steg på vägen var därför att sätta en budget för mina klädinköp för år 2017. Budgeten låg på knappt en fjärdedel av vad jag spenderade på kläder året innan och året dessförinnan*.

Hur gick det då med min budget? För det första får jag väl lov att erkänna att jag överskred budgeten med 3 euro och 5 cent, vilket jag ändå inte ser som ett misslyckande. För det andra bör det nämnas att jag i klädbudgeten inte räknat med plagg jag fått i present (strumpor, handskar, vinterskor) och jag är medveten om att budgeten antagligen överskridits med betydligt mer ifall jag inte fått dessa som gåvor.

Så hur påverkade budgeten min klädkonsumtion? Jag har övervägt varje inköp mer noggrant än tidigare, eftersom jag varit medveten om att jag har en begränsad kassa att använda mig av. Jag misstänker att det här har skonat mig från ett och annat mindre lyckat inköp. Alla plagg jag köpt, förutom underkläder, har varit begagnade och jag har också bytt till mig och ärvt ett flertal plagg under året. Trots att konsumtionen varit mer genomtänkt under 2017 tycker jag dock fortfarande att jag konsumerat för mycket kläder och kommer därför att försöka dra ner på mängden ytterligare under 2018. Jag har också valt att fortsätta det här året med en klädbudget på samma summa som i fjol och det återstår att se om jag lyckas hålla den i år.

* Jag är medveten om att jag är privilegierad som kan göra en budget på en begränsad summa av den orsaken att jag vill och inte för att jag är tvungen.